163 / 180
Kapittel 9 Avslutning
159
Denna skala använde vi hela tiden och den blev ett hjälpmedel för att komma
åt Thors uppfattning. Hans känsla för relationens kvalitet var mycket stark. Om
svaret från honom varit bra var det inga problem. Om svaret blev mitt emellan
eller dåligt har jag undrat vad det kan ha berott på. När Thor kunde tala sa han
till exempel: «Jag får inte använda min kniv, han säger att det är farligt.»
Nästa steg var att då att ha ett samtal med assistenten tillsammans med Thor
om hur han hanterade sina knivar. Genom att samtala med Thor och assistenten
samtidigt blev budskapet öppet och klart för alla inblandade.
För det mesta fungerar den tredelade skalan som en säker form av bedömning.
Jag kommer ihåg en komisk episod när jag frågade Thor om en assistent som hade
jobbat några dagar. Jag hade räknat med att han skulle säga bra på den tredelade
skalan, för jag såg att det fungerade utmärkt. Helt plötsligt svarar han: «Dåligt!»
Jag blev minst sagt förvånad. På frågan om varför det var dåligt kom svaret.
«Han snusar!»
Men han ville absolut inte byta ut honom. Naturligtvis blev denne duktige as-
sistent kallad «Snusgubben».
Thor lyckades hela livet att hålla kvar känslan av egenvärde genom sin starka
vilja. Han satte upp sina mål och hade en otrolig tilltro till att det skulle gå att
nå dem. Det gällde både små och stora saker. Ett exempel var när han tog sin
vita käpp och stack iväg till närmaste pizzeria. Ingen visste vart han tagit vägen.
Han hade hört att vi skulle ha kyckling till middag och det ville han inte ha.
Naturligtvis kom han hem med en pizza! Många gånger har jag känt mig kluven
inför Thors starka vilja. I hur stor utsträckning kunde jag gå med på vad han
ville? När stärker man viljan och det egna värdet och när gör man det inte?
Det var en välplanerad skolstart. Samarbete mellan dagis och skola hade
skett. Den blivande läraren och specialläraren hade fått information och utbild-
ning kring diagnosen. Trots insatserna blev det inte bra. Han ble ofte sittende
med samma kulram framför sig och mumlade för sig själv. I första klass sa han
följande: «Jag får inte lära mig nåt, jag får inte lära mig nåt».
Jag såg att det var förödande för Thor att gå kvar i den klassen. Att gå i första
klass och uppleva att man inte får lära sig något är en katastrof. Hans egenvärde
naggades i kanten nästan varje dag. Vi valde därför att ta honom ur den klassen
och han startade om i första klass året därpå. Då blev det verkligen bra!
I min yrkesroll som specialpedagog har jag tänkt extra på de olika mål, som
vi har satt upp inom skolsystemet. I skolan skall vi stärka elevens egenvärde och
Thor har på ett självklart och konstruktivt sätt gjort just detta. Han har behållit
sin nyfikenhet och han har lärt på sitt alldeles speciella sätt. Han har styrkt sitt
egenvärde som människa gennom sine självvalda aktiviteter, og gennom att han