161 / 180
Kapittel 9 Avslutning
157
Det har gått över 60 år sedan de mänskliga rättigheterna antogs, men många
studier visar att det finns ett avstånd mellan vad de officiella dokumenten säger
och den verklighet som vi lever i. För att vi skall nå de mål som FN- deklaratio-
nen formulerar om människors lika värde - måste alla och framför allt de som är
anställda i det offentliga systemet, hela tiden ställa sig frågan vad det innebär i
praktiken för dem det som står i dokumenten.
De mest avgörande faktorerna för Thors växt och utveckling trots JNCL, var
människorna runt honom och de verktyg han fick för att stilla sin nyfikenhet och
utöka sitt lärande. Poängen med lärande och utveckling är enligt mig att vi stän-
digt försöker skapa inre balans. Vi behöver förstå det vi är med om i livet. Då kan
vi bättre styra våra handlingar. Thor strävade ständigt efter ett eget sammanhang
och jag har verkligen beundrat hans uthållighet. Han fick det svårare med åren
och ibland utsattes han för att andra trodde de visste mer om hans sammanhang
än han själv. För att inte bli förvirrad behövde han hjälp och möjligheten att
uppleva och förstå sitt eget sammanhang. Bakom olika pedagogiska strategier
och förhållningssätt ligger alltid en människosyn eller ett rättssystem som man
förverkligar – förhoppningsvis är det de mänskliga rättigheterna.
Jag minns en händelse för länge sedan. Thor, hans lillasyster och jag gick på
torget och han var inne i en berättelse om TinTin. Han gick framför oss med sin
vita käpp och pratade samtidigt högt för sig själv. Det var strofer från ett kassett-
band där kapten Hadock var huvudpersonen. Några killar i hans ålder stannade
till och gapade stort. Det var uppenbart att de tyckte att han betedde sig under-
ligt. Lillasyster skämdes när hon såg hur killarna reagerade på hennes bror. Hon
och även jag hade snabbt hela situationen klar för oss. Det hade inte Thor. Han
kunde inte se dessa killars häpna ansikten. Jag valde att stanna upp och förklara
för honom exakt hur det såg ut runt honom just då.
Det står två killar som är ungefär lika stora som du och de ser så förvånade
ut. Det verkar som om de inte har sett någon blind kille gå runt och prata högt
för sig själv förut. Jag ser heller inga andra som går runt och pratar högt för sig
själv. Jag tror att killarna undrar vad du håller på med?
När jag beskrev detta för honom började han tänka. Han började se sig själv med
andras ögon. De som var lika gamla som han och undrade vad han höll på med.
Jag behövde alltså bidra med vad jag såg och sätta ord på killarnas blickar som
Thor inte kunde se. Han måste få en möjlighet att så mycket som möjligt ta del av
omgivningen så som vi upplever den. För Thor var speglingen från andra män-
niskor begränsad så han behövde min hjälp med den. Det var inte så att han inte