Kategori: Forebyggende konservering

I den här veckans bloggpost från konserveringsverkstaden vid NTNU Gunnerusbiblioteket ska vi se närmare på något som vi konservatorer regelbundet får frågor och kommentarer om: handskar, och när de ska användas!

Handsken, från 1323 f.Kr. till idag

Bruket av handskar i olika sammanhang är inte en modern företeelse: t. ex. vet vi från gravfynd att man redan under farao Tutankhamons tid använde handskar av linne. Under en lång tid var handskar förbehållna samhällets övre skikt, något som gradvis förändrades under den senare delen av medeltiden. Under den viktorianska eran skulle bruket av handskar nå nya höjder. I etikettböcker från den här tiden finner vi mängder av referenser till handskar, och det blir tydligt att den vita handsken – en symbol för kyskhet, renlighet och status – hade en framträdande roll i hur den samtida människan uppfattades av sin omgivning. Utifrån handsken värderades människan.

Under 1800-talets andra hälft populariserades de äldsta fotografiska teknikerna, och i fotografimanualer från den här tiden dyker det då och då upp instruktioner om bruk av gummihandskar: möjligen för att undvika fingeravtryck på fotoplåtarna eller- mer troligt – för att inte komma i direkt kontakt med de kemikalier som användes vid framställningen av fotografierna. I samtida litterära källor som fokuserar på hantering av boksamlingar lyser dock handskarna med sin frånvaro: här rekommenderas istället att man ska hantera böcker med rena och torra händer. Producenter och återförsäljare av arkivmaterial anammade hur som helst fotomanualernas vaga rekommendationer och började så småningom distribuera massproducerade vita bomullshandskar med sina kataloger och utskick.

Under 1980-talet uppstod en modern våg av handskbruk i museum, bibliotek och arkiv. Den huvudsakliga anledningen till att vita bomullshandskar användes vid all form av hantering av föremål var förstås välmening: en önskan om att vårda och bevara gamla föremål. Bland många yrkesgrupper (och allmänheten) betraktades den vita bomullshandsken som ett ofelbart, ogenomträngligt skydd vid hantering av samlingar, även om ingen vetenskaplig forskning kunde backa upp dessa antaganden. Under 1990-talet började bruket av vita bomullshandskar dock att ifrågasättas i allt större omfattning – särskilt bland föremålskonservatorer – och idag har en stor andel museum, arkiv och bibliotek valt bort vita bomullshandskar till förmån för bättre lösningar.

Finn fem fel – eller fler..

De flesta som någon gång har provat vita bomullshandskar vet att det är svårt – i princip omöjligt – att få dem att sitta bra på händerna. Massproducerade bomullshandskar som köps in till museum, arkiv och bibliotek kommer i olika storlekar (small, medium, large och ibland större) men handskarna – eller rättare sagt producenterna – tar sällan hänsyn till de naturliga olikheterna mellan vänster och höger hand eller det faktum att en bred handflata inte nödvändigtvis betyder att man har breda, långa fingrar.

I bilden här ovan ser vi ett exempel på illasittande bomullshandskar som är både för stora och för små för handen. Handskens fingertoppar är alltför långa medan passformen över handflatan och handryggen är så trång att handsken riskerar att börja glida av. De långa fingertopparna, de tjocka sömmarna och det oformliga stoffet över handflatorna gör att handen förlorar förmågan att känna detaljer i textur, tillstånd, arkens tjocklek, flexibilitet och kvalitet. Att bläddra från sida till sida utan att skada sköra arkkanter blir nära nog omöjligt, och risken för att revor/rifter bildas eller blir större är mycket stor. Att öppna bokspännen eller ta ut ett föremål från ett konvolut eller omslag kan också vara svårt, liksom att hantera stora och tunga böcker eller boxar som lätt kan glida ur händerna på grund av handskens dåliga passform.

Ytskiktet i en bomullshandske är både grovt och glatt, vilket betyder att handsken kan fastna i ojämnheter i arkkanter samtidigt som det är lätt att tappa kontroll över föremålet på grund av det glatta stoffmaterialet. Om bomullen kommer i direkt kontakt med bläck, kol, blyant, pigmenter eller annan media kan text och illustration ”viskes ut” eller lyftas av den friktion som uppstår mellan stoffet och föremålets yta. Ytsmuts eller media från ett föremål kan också, med hjälp av handskar, föras över till ett annat föremål eller emballage, som då blir kontaminerat. Smutsiga bomullshandskar kan vaskes, men vaskingen påverkar både passformen och bomullens ytstruktur och ofta sitter det kvar en god del smuts inbäddad i bomullsfibrerna. Dessutom kan lo från bomullen i handskar som har blivit vaskede eller som är av dålig kvalitet fastna i arkkanter eller på bokomslag.

Blod, svett och tårar.. Eller åtminstone svett

En av de vanligaste argumenten för att använda handskar vid hantering av böcker är att materialet i boken kan ta skada av kontakt med svett, oljor och smuts från vår hud. Helt ny rättsvetenskaplig forskning visar att mängden vatten i ett enda fingeravtryck kan vara så låg som 20 % och att ett enda fingeravtryck kan innehålla upp till 80 % organiska och oorganiska kemikalier, inklusive aminosyror, salter och oljor. I det fallet är fukten oftast inte riskfaktorn – såvida man inte har hyperhidros eller överdriven svettning – utan det som kan ställa till med skada är biprodukterna. Dessa kemikalier kan missfärga materialet i en bok, och de här missfärgningarna kan – över tid – förvärras. Huden i våra handflator innehåller inga talgkörtlar, så för att kontaminera ett föremål med hudoljor måste vi stryka handen över vårt hår eller ansikte, och sedan föra handen över arket eller bokomslaget. En bomullshandske släpper genom svett och absorberar enkelt upp oljor från hud och hår, och är alltså inte säker heller i detta avseendet. Samtidigt finns det tillfällen då vi bör använda handskar: både för att skydda oss och föremålet vi hanterar.

I Spesialsamlingenes läsesal i Gunnerusbiblioteket erbjuder vi våra kunder nitrilhandskar för de tillfällen rena, torra händer inte är tillräckligt. Nitrilhandskar släpper inte genom svett eller smuts, är mer allergivänliga än andra syntetiska handskar och har som regel en bättre passform än bomullshandskar. Dessutom skyddar de huden mot kontakt med smuts, støv och mugg-skadat material. Vi bedömer varje föremål individuellt och tar hänsyn till dess tillstånd och eventuella risker som handskbruk kan medföra, men det finns situationer när nitrilhandskar alltid ska användas: t. ex. om man har kontaktallergier eller eksem, om man ska hantera fotografier där emulsionen och basen kan ta stor skada – till och med rosta – vid kontakt med hud, och vid hantering av böcker med metalldekor, broderier eller böcker som har textila omslag.  Vid varje hanteringstillfälle där handskar används bör man försäkra sig om att handskarna är rena så att risken för att föra över smuts från ett föremål till ett annat minimeras.

I nästa blogginlägg från konserveringsverkstaden ska vi undersöka de inte alltid så tydliga – och ibland skrämmande – spåren av historia som finns i våra samlingar. Chansen är stor att du som läsare kommer att betrakta böcker ur ett helt nytt perspektiv och att du söker efter ett par nitrilhandskar nästa gång du ska hantera en gammal bok!

Bibliografi

Baker, C., Silverman, R. (2007) Misperceptions about white gloves. https://s.ntnu.no/misperceptions

Fowler, B. (1995) Forgotten riches of King Tut: his wardrobe. https://s.ntnu.no/forgottenriches

Kent, T. (2016) Water content of latent fingerprints – dispelling the myth. https://s.ntnu.no/dispellingthemyth

McKay, P. (2008) Some day my prints will come or you can’t handle the truth (unless you’re wearing gloves). https://s.ntnu.no/somedaymyprintswillcome

Mahe, Y. (2013) History of gloves and their significance. https://s.ntnu.no/historyofgloves

Smith, M. (2014) White gloves required – or not? https://s.ntnu.no/whitegloves