Mugg!

I veckans blogginlägg ska vi se närmare på något som finns överallt: i luften vi andas, på vår hud, på våra kläder och på de gjenstander vi har kring oss. I sin luftburna form är dessa partiklar osynliga för blotta ögat och utgör för det mesta ingen fara för oss. I kontrollerat framodlad form kan de till och med vara till glädje och nytta vid brödbakning, ölbryggning och som antibiotika vid infektioner. I sin fritt groende form har de dock potential att ödelägga hela gjenstandssamlingar och riskera vår hälsa. Vi talar om muggsopp och mugg.

Muggsopp är ett samlingsnamn för plant-liknande mikroskopisk sopp som livnär sig på näringsstoffer i organiskt material. Det finns minst 100 000 kända arter av muggsopp. Mugg är framväxten av muggsopp på gjenstander.

 

Bilden ovan visar hur soppsporer kan utvecklas till mugg. Överst i bild ser vi sporerna: partiklar så små som 0.001 millimeter. För att gro och bli till mugg behöver soppsporerna en gunstig miljö, f. eks varm, fuktig och gärna stillastående luft och en mörk oppbevaringsplats, och näring som vi hittar i skinn, pergament, papir, textilier, limmer och andra organiska material. Soppsporer som får gro bildar ett trådliknande nätverk som kallas hyfer. Hyferna, i sin tur, blir till mycel, ett nät synligt för ögat. I mycelet produceras nya soppssporer som friges i luften och sprids mellan gjenstandene i ett rum. Om oturen är framme har man ett storskaligt muggangrepp i sin boksamling inom 48 till 72 timmar.

Det aktiva muggangreppet har ett par karaktäristiska kännetecken. Doften är söt och rutten, och vid beröring känns mugget klebrigt. Utseendet och färgen kan variera, men vanligt är att mugget växer som vit-gråa tentakler över bokryggar och boxar eller som «blomningar» i regnbågens alla färger över arksidor och bokpärmar. Den varierande färgskalan beror på materialet som soppsporerna hämtar sin näring från. Till skillnad från aktiv mugg är vilande mugg torr och påminner om pudrigt støv. Även här varierar färgen. Att sporerna inte är aktiva betyder inte att de är döda: tidigare aktiva muggsporer kan ligga i dvala i mycket lång tid och plötsligt bli aktiva om klimatet förändras.

 

 

Det bästa, billigaste och säkraste sättet att förhindra muggangrepp är att arbeta förebyggande. Regelmässiga klimatkontroller, genomtänkta placeringar av reoler och bokskåp, gott renhold och noggranna inspektioner av samlingarna är exempel på förebyggande tiltak.

Om oturen är framme och man upptäcker ett aktivt muggangrepp bland sina böcker, bör man börja med att hitta källan till muggangreppet. Kanske är det ett vattenläckage eller en för hög luftfuktighet i oppbevaringslokalen. Kanske har det bildats ett stillastående mikroklimat bakom bokraden i reolen eller i bokskåpet. När man funnit orsaken till angreppet är det viktigt att isolera de gjenstander som har påverkats. De bör placeras i ett rum utan fasta arbetsplatser där det är möjligt att kontrollera både temperatur och luftfuktighet. Nästa steg är att stabilisera klimatet i lokalen där muggangreppet sker. För att klara detta, och för efterarbete med sanering och gjenstandsvård är det ofta nödvändigt att kontakta extern kompetans.

Webben innehåller mängder av «goda» råd om behandlingsmetoder för muggskadade böcker. I en del fall är råden direkt farliga för den egna hälsan och dessutom ödelägger de också boken man vill rädda. Bäst är att kontakta närmaste museum, arkiv eller bibliotek där en gjenstandskonservator arbetar.

Här följer några exempel på vad man inte bör göra om man upptäcker aktiv mugg i sin boksamling:

• Lägg inte ned boken i hushållsfrysen. Kyla dräper inte aktiv mugg utan låter den gå i dvala. Att frysa ned en muggangripen bok är alltså inte en behandlingsmetod utan enbart ett sätt att stabilisera boken till dess den kan behandlas av en konservator. Nedfrysning är heller inte en okomplicerad process och utförd på fel sätt kan den ställa till med stor skada på boken.

• Lägg inte in boken i ugnen, mikrovågsugnen eller ut i solsken. Hög värme och viss elektromagnetisk strålning som ultraviolett, infraröd, gamma- och mikrovågor kan dräpa muggsporer, men risken för att boken förstörs är extremt stor.

• Undvik kemikalier. Idag brukes kemikalier först efter att konservatorn analyserat muggsporerna och angreppets omfang. Kemikaliebehandling utesluts oftast eftersom tester har visat att behandlade gjenstander faktiskt kan bli mer mottagliga för muggangrepp. Dessutom ligger problemet med muggangrepp för det mesta i oppbevaringsmiljöen och detta åtgärdas inte av kemikaliebruk på gjenstanden. Risken är också stor för att man skadar gjenstanden och utsätter sig själv för livsfara, eftersom många kemikalier som tidigare användes vid muggsanering har visat sig vara mycket farliga.

Om man hittar vilande, torr mugg i en bok kan en del av mugget som syns med blotta ögat ofta tas bort mekaniskt med torr-rengöring, f.eks med hjälp av en støvsuger med ett högeffektivt partikelfilter för luft, ett såkallat HEPA-filter, och ett litet borst-munstycke. Vid støvsuging är det viktigt att bruke lägsta inställningen på støvsugeren och att täcka munstycket med ett fint nät för att inte suga in bitar av gjenstanden. Torr-rengöring kan ta bort en god del synlig mugg men chansen för att muggets rotsystem fortfarande finns kvar inbäddat i föremålet är stor. Dessutom är det stor risk att sporer sprider sig i luften.

Exponering för mugg irriterar lungorna och kan på sikt leda till luftvägssjukdommar och andningsproblem, eksem och andra former av hudirritationer, ögoninfektioner, illamående, migränanfall och värk som påminner om reumatism. Vet man att man har allergier, astma eller andra problem med luftvägar eller lungor bör man undvika att vistas i riskmiljöer eller hantera muggskadat material. Vid hantering och rengöring av muggskadade gjenstander bör man alltid arbeta i en väl ventilerad miljö – inte vid sin kontorsplats. Om man saknar ett avtrekksskap med ett utsug eller filter anpassat för soppsporer, kan man ibland arbeta utomhus så länge väder och vind tillåter. Var man än arbetar,  bör man alltid bruke beskyttelseutstyr som plasthandskar och munskydd med godkänt filter. Skyddsbriller och skyddskläder är också bra. Dessutom bör man vara noga med att tvätta händerna efter man har hanterat en muggskadad bok. Hälsoproblem från exponering av mugg kan komma efter många år, och därför är det viktigt att alltid skydda sig – även vid kortvarig exponering.

 

Litteraturtips:

BSI (2012) PAS 198:2012 Specification for Managing Environmental Conditions for Cultural Collections. BSI, London

BSI (2012) PD 5454:2012 Guide for the Storage and Exhibition of Archival Materials. BSI, London

Child, R. E. (2011) Mould Outbreaks in Library and Archive Collections. Tillgänglig online: http://bit.ly/2jsuUQl [01.02.2017]

Conservation Centre for Art and Historic Artefacts (2013) Managing a Mold Invasion: Guidelines for Disaster Response. Tillgänglig online: http://bit.ly/2jsDvCq [01.02.2017]

Cornell University Library Tutorial  (2005) Mold. Tillgänglig online: http://bit.ly/2jN47yT [01.02.2017]

Guild, S. and MacDonald, M. (2004) Mould Prevention and Collection Recovery: Guidelines for Heritage Collections. Tillgänglig online: http://bit.ly/2jN2OQJ [01.02.2017]

Michaelsen, A., Pinzari, F., Barbabietola, N. and Piñar, G. (2012) Monitoring the Effects of Different Conservation Treatments on Paper-Infecting Fungi. In: International Biodeterioration & Biodegradation, Volume 84, October 2013. Tillgänglig online: http://bit.ly/2jUNn8l [01.02.2017]

Northeast Document Conservation Center (2011) Emergency Salvage of Moldy Books and Paper. Tillgänglig online: http://bit.ly/2kR7hBQ [01.02.2017]

The National Trust (2011) The National Trust Manual of Housekeeping. National Trust, Swindon.