Kategorier
Historia Kemi

Periodiskt detektivarbete!

I år är det 150 år sedan Mendeleev först publiserade det som kom att bli det periodiska systemet(se Periodesystemet 150 år på NTNU). Det var inte som de planscher vi ser idag utan har genomgått en förändring över tid. Men det är inte bara utseendet som kan ge en bild av när det system som du tittar på gjordes.

Det officiella periodesystemet (Dec 2018)

För några år sedan såg inte periodesystemt ut som det gör på bilen ovan, Utan de tyngsta grundämnena hade hetat Uus, Uuo osv. Om man vet när de olika grundämnena upptäcktes kan man se ungefär när det aktuella systemet trycktes.

På NTNU har jag hittat ett periodesystem som trycktes 1947, detta vet jag för att tryckår står på det. Men även utan det hade jag kunnat säga ungefär när det trycktes. Låt oss titta på hur:


Periodesystem från 1947 i NTNUs samlingar (Inst. för Fysik)

Utan att behöva titta på transuranerna finns i bilden två ledtrådar som sätter tiden inom 3 år. Mellan Zr och Mo, står det Cb vilket är Columbium som användes utanför Europa (USA) för Niob (Nb) fram till 1950. Detta talar om att det är ett amerikanskt periodesystem och att den är tryckt före 1950.
Bredvid Mo står det Tc (teknetium) ett grundämne som detekterades 1937 och som oftast kallades masurium (Ma). Teknetium som namn föreslogs i januari (publiserat i mars) 1947 och accepterades av upptäckarna direkt. Med andra ord så är periodesystemet tryckt efter mars 1947 och före 1950. Hade jag tittat på transuranerna så hade jag sett Neptunium, Plutonium, Americium och Curium som alla upptäcktes under andra världskriget.

Vilka grundämnen som finns och vilka symboler de har ger en bra bild över var och när ett periodesystem tryckts. Så man kan utmana sig själv med att bestämma när det trycktes.

Periodesystem från 1947. Observera att Argon skrivs med «A» och Francium med «Fa»

Kategorier
Uncategorized

Studentmedverkan i utbildningen

Att studenter skall delta aktivt hur en utbildning ser ut och genomförs ses idag som en självklarhet. Men samtidigt finns det ett antal gränsvillkor som gäller och som man inte kan komma bort från. En av dessa har med det ämnesmässiga innehållet att göra. En utbildning skall ge vissa klart definierade kunskaper som är relevanta för studenternas framtid. Kan verkligen studenter när de startar sin utbildning förhålla sig till dessa? Svaret borde vara ja, under förutsättning att de vet exakt vad deras utbildning skall ge. Men detta är inte alltid fallet. När det gäller professionsutbildningar (riktade mot ett speciellt yrke) så finns ett klart mål med klara krav på kunskaper. Men detta gäller inte alla utbildningar, speciellt inte där det inte finns en klar yrkesroll. Men även om det finns en klar yrkesroll är det inte säkert att studenter har en bra bild av den rollen.

Det är nästan så att man inte kan ha en god överblick av sin egen utbildning förrän efter att man arbetat ett antal år efter examen. Hur är det då möjligt för en förstaårsstudent att kunna ha en holistisk bild? Men här kan man titta på utbildningar i ett annat perspektiv, man kan se om utbildningen är konsistent internt med avseende på innehåll. Med andra ord får man tillräckliga kunskaper för att ha en god grund att börja på högre kurser. Detta är en indirekt metod at titta på det ämnesmässiga innehållet.

Om man ser på varje kurs för sig är det svårt att se denna kontinuitet då man bryter upp helheten till att bara titta på en bit, vilket gör att kommentarer och åsikter kan vara direkt skadliga för helheten.

Att det är helheten som är det viktiga gör att studentmedverkan blir svårare att få till men långt ifrån omöjligt. Det handlar om att rikta fokus på de saker som betyder något. Om studenterna klagar på att det är för mycket av något som ses som ålderdomligt, till exempel Newtons första lag, så kommer det få konsekvenser när man behandlar grundläggande koncept i senare kurser. I vårt fall så blir Relativitetsteorin svårare om man inte förstått Newtons första lag. Detta beroende på att allt hänger samman inom ett ämne.

Hur löser man frågan om studentmedverkan? Det första är att ta en holistisk ansats, och låta studenter från alla år samlas och byta erfarenheter. Ge alla en chans att komma med KONSTRUKTIV kritik. Men det är just kunskap som ligger till grund för konstruktiv kritik.

Man ska initialt inte diskutera enskilda kurser utan föra en diskussion som inriktar sig på studieprogrammets övergripande uppbyggnad, innehåll och framtid. Vad skall man kunna är den första och största frågan. Detta är en fråga som kan diskuteras med både studenter, vetenskaplig personal och alumni.

När man om möjligt nått en enighet om vad man skall kunna, handlar det om att fördela dessa mål till olika kurser och se till att det finns en progression. Man har då en bättre diskussionsgrund för diskussioner om enskilda kurser när det gäller innehåll. När innehållet är klart kan genomförandet diskuteras….

Men detta är en process som inte har ett slut för man måste med jämna mellanrum uppdatera vilka kunskaper som studiet skall ge, och vilka ändringar som bör göras.

Hur ordnar men detta praktiskt? Detta är alltid ett problem, då mycket av arbetet för studenternas del kommer att ske via ombud. Samtidigt behövs i processen kreativitet och nya ideer vilket inte går att överföra via ombud för att det skall fungera. En lösning är att ordna så kallade «student-ting» man håller ett ting där alla kan föra fram sin mening och kan skapa diskussioner. Är det många som deltar kan man dela upp i mindre grupper och sedan se vad man har för förslag. Dessa ting bör då bestå av studenter från alla år, stipendiater och om möjligt vetenskaplig personal. Mycket av det som kommer fram kommer inte att vara praktiskt genomförbart men man får igång processer.

Kategorier
Examen Lärande Uncategorized Undervisning

Vad är viktigt?

När man ger en kurs så bör man ställa sig frågan vad som är viktigt. Om det är en grundkurs, så skall den kursen ge studenterna tillräckliga kunskaper att a) klara kurser som bygger på kursen i fråga, b) ge grundläggande kunskaper som är viktiga i ett framtida yrkesliv och c) klara en examen.

Ser man till användbarheten av kunskaper så är ofta de grundläggande kunskaperna viktigast både för kurser och yrkesliv. I fysik så är det ofta de grundläggande kurserna, Mekanik, Elektromagnetism, Termodynamik, som är viktigast. Kurser inom Kvantmekanik, Kärnfysik osv. har för majoriteten mycket liten relevans. Metoder som brukas i kurserna är dock viktiga. De specialkunskaper som behövs i yrkeslivet får man genom kurser eller uppläring i arbetsgivarens regi.

Med andra ord, så är det ofta inte specialist kurserna som är viktiga för en arbetsgivare, utan mer allmän kompetens , Programmering, Modellering, problemlösning osv. Men grundkurserna är ofta viktigare. Har studenten förstått det grundläggande?

«Enter the exam»

Då kommer frågan om examens roll i grundkurserna. Kan en skriftlig examen verkligen visa hur väl en student har tillgodogjort sig en kurs?
Om vi tar ett hypotetiskt exempel med en kurs som består av 10 moduler som behandlar olika grundläggande principer. För att man skall anse att studenten skall ha förstått alla dessa, vad kräver vi?

Om vi har en skriftlig examen som består av 10 spörsmål (ett per modul), har anser jag att det finns få synergier mellan moduler med avseende på spörsmål. För att få godkänt (gräns på 50%) behöver man då kunna 5 moduler. Med andra ord det är fullt möjligt i det hypotetiska fallet att klara kursen genom att kunna 50% av kursen.

Är det hypotetiska fallet verkligen hypotetiskt? Tänk om det inte är så. Vad kan det få för konsekvenser? Det finns ett antal skyddssystem, men om dessa inte fungerar?

Målet borde vara att man har ett system, där basen testas extra noga, vilket kan genomföras med systemet jag diskuterat i ett tidigare inlägg(https://www.ntnu.no/blogger/fysikkforfakirer/2018/03/27/undervisarens-drommar-1-examen/).

Men för att detta skall vara möjligt krävs viljan till en förändring…

Kategorier
Böcker Föreläsningar Historia Lärande Undervisning

Moderna läromedel?

Man får ofta höra att föreläsningar inte ändrats på 7-800 år. Ofta med referens till en illustration. Men hur sant är detta? Svaret är inte alls. Går vi till tiden före Guttenberg (före ca 1500) så fanns inte böcker i tryckt form. Dessa var handskrivna och mycket dyra. Det var helt enkelt inte tillgängliga. Detta ger då en förklaring till bilden av föreläsningar, det var en person som läste ur den/de böcker som fanns tillgängliga. Detta finns fortfarande kvar i den akademiska titeln «Reader» i UK.

Böcker och pamfletter var viktiga källor till kunskap under 16- och 17-talen och «föreläsningar» fick en annan form i de fall som de överhuvudtaget existerade. Diskussioner, demonstrationer och frågor hade sin grund i att antalet studenter (i många fall var lågt). En stor del av undervisningen skedde i det vi skulle kalla mentorgrupper.

Men när antalet studenter ökade ändrades undervisningen och vi fick «moderna föreläsningar» samtidigt med detta kom också bättre läroböcker. Föreläsningarn formades mer och mer efter innehållet i böckerna utan att det egentligen behövs, utan mer av «traditionen».

Men om vi tar ett steg tillbaka och tänker, så finns «allt» presenterat i boken och ofta på ett pedagogiskt bra sätt. Vad skall då en föreläsning handla om? Ett svar är att anpassa till den aktuella kontexten, boken (som troligen brukas i hela världen) är inte anpassad till detta. Det är viktigt att utöka och förtydliga innehållet i boken till kursen, inte tvärt om. Som det är nu så kan det se ut som om boken bestämmer innehållet. Men detta finns det idag sätt att komma undan.

Böcker kan idag vara dyra och speciellt om det är en bok som kanske bara brukas i en kurs och aldrig öppnas igen. Men det finns idag web-böcker som håller minst lika bra kvalitet som tryckta böcker. I vissa fall bättre på grund av länkar och snabbar uppdatering. Openstax.org är en sådan site, där böcker i ett antal fält finns och som brukas av upptill 50% av studenter i USA. Men detta är bara en aspekt.

Web-baserade böcker möjliggör också att man kan lägga till egna notater, quiz, länkar och multimedia material direkt i boken. Detta kräver dock en unik web-adress. Men detta är möjligt. Med andra ord vi kan anpassa både föreläsningar och läroboken till en kurs i stället för att använda boken som mall.

Nu i vår använder jag en web-bok som kurslitteratur i en kurs och hoppas att inom en snar framtid kunna prova att ha en web-bok med tilläggsmaterial i en kurs. Är du som föreläsare intresserad att prova eller en student som vill ha detta, hör av dig så kan jag presentera ideen i detalj.



Kategorier
Examen Lärande Undervisning

Undervisarens drömmar 2: Första året

Målet med en utbildning handlar om att skaffa sig kunskaper och färdigheter som skall (förhoppningsvis) ge ett jobb efter examen. Detta gör att det finns ett antal mål som utbildningen skall uppnå. I många fall är dessa mål tydliga och i andra fall inte fullt så synliga. I tillägg till dessa övergripande mål finns mål för varje enskild kurs, ibland överlappande med utbildningens mål. Detta gör att kurserna kan sättas in i ett större sammanhang. Men hur är det med de kunskaper och färdigheter som man skaffar sig under utbildningen. Ofta (men inte alltid) handlar det första året (åren) om att skaffa sig grunden som man bygger vidare på. De skall fungera som grundfundamentet till kunskapshuset. Men hur djupt sitter egentligen dessa grundläggande kunskaper?
Vi vet att en djupinlärning ger ett ökat långsiktigt lärande. Så logiskt borde vi se till att studenterna under det första året får en djupinlärning. Men ger vi studenterna den?

Övergången till universitet kommer att vara ett stort steg för en majoritet, för många det första steget att klara sig själv och utan det stöd man vant sig till. Den (semi-)formativa värderingen har nu ersatts av en värdering som baseras på i många fall ett examenstillfälle. Något som jag skrivit om tidigare ex: https://www.ntnu.no/blogger/fysikkforfakirer/2018/10/05/paniklasning/ Detta har ett antal mindre lyckade konsekvenser, bland annat ökad stress. Men vi kan även få en ineffektiv studieteknik/studiemetod genom panikläsning och prokrastinering. Det finns en överhängande risk att vi omedvetet tvingar studenterna till en ineffektiv inriktning. Lägger vi till betygsjakt finns det en stor risk att man läser till examen och inte för att lära sig.

Hur kan man lösa detta dilemma? Tar man konsekvenserna av att det första året skall ge en god och djup grund, kan man överväga att ta bort graderingen och ersätta med Godkänd/Icke godkänd och en formativ värdering. Detta sätter dels större fokus på senare kurser som i mångt och mycket är mer arbets-relevanta och dels på ett fokus på grundläggande kunskaper och färdigheter som ger en bättre grund för kommande kurser.

Med en dikotom betygsättning, kan man sätta upp tydligare arbetskrav och kontinuerlig examination. Man ges möjligheten att anpassa undervisning och examination till olika grupper baserat på nivå och intresse. Genom att minimera panikläsning och extrem tidspress kan bättre studiemetoder och studiemiljö skapas. För duktiga studenter finns möjlighet till fördjupning och för svagare möjlighet att få hjälp att klara kraven.

Resultatet kan bli:

  • Bättre studieteknik
  • Mindre stress
  • Färre avhopp
  • Djupinlärning
  • Bättre resultat på högre kurser
  • Bättre förberedda studenter

Men detta är bara en undervisares drömmar…

Kategorier
Fysik Physics jokes The light side

Does Santa Claus exist?

This is an very old text I wrote on Santa Claus, I think it is still readable..

Every year you get the same question from children, students and friends. Does Santa Claus exist?

Some people claim that there is no such figure; our image of the obese red-suited gentleman on a sleigh pulled by a number of reindeers is a creation of our own imagination. As “proof” for his non-existence they present a number of scientific facts!

Here I present one of the most important arguments for his non-existence.

The number of children (defined as a person under 18 years of age) on earth is about 2 billion. Even a reduction, since «only» Christians celebrate Christmas, to about 400 million children makes the task of delivering presents to each, overwhelming with about 130 million households (with 3 children on average) to visit during 31 hours. (from 6:00 pm Christmas eve to 6:00 am on Christmas day, taking into account time zones and assuming he travels from east to west). This implies that he have to visit about 1000 homes per second. During a millisecond, he must land the sleigh, locate the right presents, bring them and himself into the house, find the stockings and the tree, put the presents in place, go back to the sleigh and then to the next house. He is also supposed to have a small snack, for example cookies and milk, before leaving. Assuming a distance of 30 m, on average, between houses, he will cover a distance of about 3.9 million km in 31 hours (note that the real time of transportation is less as shown above) leading to an average speed of about 31 km/s. This speed will give rise to a tremendous air resistance, which will cause the reindeers to burst into flames. The process of roasting will start with a glowing red nose on Rudolph, before they all go up in flames. If we also take the number of presents into account, assuming that each child will get one present with a weight of 500 g, we find that the payload of the sleigh is about 200 million kg, which will give it a kinetic energy of 1.8 1017 J. This will not be possible for eight or nine reindeers, so he would probably need over 1 million thus increasing the payload further. And with this most people are satisfied in effectively killed the Santa myth. Oh ye little faithful.

But the arguments for the non-existence of Santa Claus are all based on Classical Physics. This flaw led me to believe that they, like Lord Kelvin, who had showed that the Earth couldn’t be billion of years old, had missed something. In this case Quantum Mechanics turned out to be a deus ex machina.

The question whether Santa Claus exists is similar to Schrödinger’s Cat or Wigner’s Friend. That is, Santa Claus must be a quantum mechanical entity on a macroscopic scale.

If we take a look on Santa’s characteristics, we find some evidence for his quantum character:

He knows when you have been good or been bad, therefore he must, in some way, be everywhere at any given moment in time!

And he can distribute Christmas gifts to 400 million children all over earth in just 31 hours. The reason must be that he spreads out over the world in a complex wave-function, thus being effectively in many places at once.

Oddly enough, this seems to have been known by parents a long time. Were you not told that if you stay up trying to see Santa, you wouldn’t get any presents? If Santa is observed, his wave-function collapses into the well known obese red-suited gentleman on a sleigh pulled by reindeer, and this stops him doing his job properly, and quite possibly annoys him, and all those who will not get their gifts, a great deal.

The presents that he distributes must also be of quantum mechanical character, but this doesn’t matter, because when you observe them, their wave-function collapse as well, enabling you to unwrap them and collapse their wave-functions further into one of those things you put on your wishing list or one of these thing that you didn’t want for Christmas. The great thing about this system is that you are guaranteed a surprise, because you never know precisely what the present is until you have unwrapped it. Which is exactly how it should be?

This explanation also eliminates the need for Santa to have reindeers or additional helpers, which should leave them to the things they prefer to do during Christmas.

There are other faithful gentlemen around the world working on the existence of Santa Claus.

We have the teleportation theory which explains how Santa can teleport himself with ease. One problem with this theory is time, the delivery must be done in one millisecond.

There also exists a String Claus theory, where Santa Claus is an 11 dimensional entity who moves in all dimensions without problems. However this theory has not been able to show any connection with the observed facts about Santa Claus yet.

So you see Santa Claus do exist, as a quantum mechanical entity. With this proof I am sure that I have saved Christmas for millions of children around the world, and hope that I will get some sort of gratitude from them. One penny each will be just fine, please send them to NTNU who will forward them to finance my project in building a Santa Claus detector. Don’t worry I will have it shut down during Christmas, as I do not want to ruin my chance to receive the Nobel Prize, when Santa is experimentally verified.

Kategorier
Examen Lärande Uncategorized

Panikläsning

När det närmar sig examen ser man ofta studenter som panikläser (cramming) inför examen, det finns en del som ser detta som tidsbesparande. Men forskningen är tydlig med att denna studieteknik inte fungerar. Många experiment har visat att lång-tidseffekten av så kallad «spacing», med spridda studiesessioner över tid, ger ett överlägset resultat. En studie från 2009 (https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/acp.1537) visade att spacing var mer effektivt än panikläsning för 90% av deltagarna.

Anledningen till att så är fallet förklaras av att minnena fluktuerar på grund av styrkan i den olika kopplingarna (synapser) mellan neuroner i hjärnan. Dessa kopplingar kan stärkas eller försvagas beroende på när och hur ofta de aktiveras. Det vill säga minnen kan göras tydligare eller försvinna. Detta medför då att ju mer och oftare man aktiverar dom desto lättare är det att minnas. Detta förklarar då att det är bättre att se över materialet flera gånger under en kurs istället för att försöka få in allt i huvudet kvällen (eller veckan) innan examen. Det optimala är att gå över materialet igen inför en examen och inte skjuta upp studierna.

Men panikläsning kommer dessutom att ge upphov till stress och sömnbrist, vilka båda är faktorer som gör att konsolideringen i långtidsminnet hindras. Detta gör att offra sömn för att studera är kontraproduktivt och bör undvikas.

 

Du kommer troligen att minnas något om du har ett emotionellt förhållande till det. Detta beror på att amygdala förstärker minnet genom att öka uppmärksamheten och perceptionen. Den kan också återkallande av minnen genom att starta utsöndringen av stresshormoner.  Man har visat att dåliga erfarenheter stärker minnet av farliga ställen och tjänar då som ett sätt att undvika dessa. PÅ så sätt kan för mycket stress ge överbelastning och skapa oro och hindra formerandet av minnen. Men just rätt mängd stress kan öka uppmärksamheten och den kognitiva förmågan.

Överraskande kan även förvirring vara bra för lärandet. Forsking (https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0959475212000357 ) har visat att vara förvirrad över nya ideer eller en situation kan inspirera oss att arbeta mer för att förstå, vilket led4r till en djupare förståelse och bättre minne av det vi lärt.

Så för bästa resultat sprid ut studierna över tid och se till att få ordentligt med sömn.

Kategorier
Lärande

Teknologi för lärande – Vän eller fiende?

Vi har i dag digitala alternativ så behovet av läroböcker i papper verkar minska. Men finns det en skillnad i att läsa något i elektronisk form jämfört med tryckt text? Några experiment har inte visat på någon skillnad. Men en studie med själv-regulerad tid mot bestämd tid, visade att de som läste tryckt text gjorde bättre på en förståelse test. En annan studie i USA (https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0360131512002448?via%3Dihub ) visade att när man läser tryckt text så minskar tendenserna till multitasking, som är en klar fördel för lärande.

Så för att digital text skall fungera lika bra måste man få ner tendenser för multitasking.

Den digitala tekniken har gett oss i princip obegränsad tillgång till information via internet. Det finns video tutorial, Massive Open Online Courses (MOOC) som samtidigt öppnat möjlighet att skaffa sig utbildning på ett enkelt sätt. Multimedia i alla dessformer har också gett möjlighet att berika och öka lärandet.
Interaktiva spelbaserade lärandeprogram har visat sig vara effektiva både när det gäller kunskapsutbyte såväl som motiverande.
Vi har i tillägg fått nya hjälpmedel för personer med olika typer av funktionsnedsättning och öppnat utbildningsvärlden för de som tidigare var exkluderade.

Men baksidan av detta är att det finns för mycket information och man måste kunna välja rätt. I tillägg så är inte allt som finns på internet speciellt bra och innehållet kan vara fullt av distraktorer som hindrar effektivt lärande.

Det finns klara bevis (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2831986/)  på att det blå ljuset som kommer från smarttelefoner, tablets och laptops påverkar produktionen av melatonin negativt. Vilket betyder att bruk av dessa under kvällar och nätter påverkar vår naturliga sov-cykel. Sömn är viktigt för lärandet, sömnen behövs för att konsolidera långtids minnet. Dålig sömn(https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2656292/) påverkar även koncentrationsförmågan och kort-tidsminnet.

Tonårshjärnor(https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1855248/) är speciellt sårbara för effekter av blått ljus.  Vilket gjort att experter rekommenderar tonåringar att undvika exponering för att få tillräckligt med sömn.

 

Så är teknologin vår vän eller fiende?
Svaret ligger hur vi brukar den. På samma sätt som en kniv kan användas rätt eller fel, kan teknologin användas rätt eller fel. Utfallet kan vara lika katastrofalt när det gäller teknologi eller en kniv.

 

Kategorier
Lärande Uncategorized Undervisning

Den «osynliga» läringsmiljön..

När man talar om läringsmiljö, så tänker många på föreläsningssalar, bibliotek och läsesalar. Ofta förknippas läringsmiljö med speciellt utformade lokaler som säger sig optimera lärandet.

Men detta är den synliga läringsmiljön, kanske lika viktig är den «osynliga» läringsmiljön.

Vad menar jag med den «osynliga» läringsmiljön? Det handlar inte direkt hur miljön är designad eller vilka hjälp medel som finns tillgängliga. Det handlar om det vi ser men kanske inte tänker på (medvetet), men som påverkar hur vi handlar eller motiveras.

Tänk dig att du kommer in i en föreläsningssal. Det ligger papper, papperskoppar, förpackningar på skrivytan. På golvet ligger mer skräp! Man kanske reagerar men inte mycket mer. I alla fall inte medvetet. Men det finns stor risk för att man själv inte blir så noga med att ta med sig och slänga skräp. Vi kommer då får en återkoppling till att «miljön» blir sämre. Kommer detta att påverka själva lärandeprocessen? Det finns en risk att den signal som ett ostädat rum ger, verkar demotiverande, så som droppar urholkar en sten, påverkar detta motivationen och en känsla att det inte är så viktigt att engagera sig.

Lägg nu till andra små men dock märkbara moment. Ostädade toaletter, salar i oordning, matrester i papperskorgar, låsta dörrar. Allt detta påverkar studenter och ger en signal att de inte är viktiga.
Visar det sig i tillägg att salar dubbelbokas, eller att det är svårt att hitta information så är signalen tydlig: Universitetet bryr sig inte om dig som student.

Fel kommer att uppstå och engagerade lärare och administratörer kommer att försöka hitta lösningar för att hålla studenterna skadeslösa. Men det är viktigt att tänka på denna aspekten av läringsmiljön, vi kanske skulle kalla den läringshygienen.

Men faktum är att ett Universitet bara är studenter, lärare, forskare och administratörer. Ett Universitet är även de «osynliga» som ser till att det är städat, att saker finns på plats. Det märks kanske inte men de är oljan som får maskineriet att fungera utan friktion…

Kategorier
Uncategorized

Jag trivs inte bäst i öppna landskap..

Ulf Lundells sång, beskriver hur han trivs i det öppna landskapet där han har sin stuga. Det finns tecken på att människor trivs i «öppna» savann-liknande landskap. Se hur parker ser ut och är planerade. Men detta betyder inte att det gäller på arbetsplatsen.

Kontorslandskap eller öppna landskap är något som dyker upp som ett sätt att öka effektiviteten. Men stämmer argumenten? Det beror som alltid på kontexten. Det kan vara så att denna typ av kontor fungerar, men det gäller inte alla typer av arbete.

Vid NTNU och andra statliga organisationer så är öppna landskap (eller vad man nu vill kalla dom) något som skall införas. Argumentet: det ökar möjligheten till teamwork och ger synergi effekter.  Öppna landskap går emot vårt fundamentala behov av en privat sfär och kontroll över sin nära omgivning, free-seating är ett exempel på något som bryter mer mot detta.

Men ger öppna landskap mer samarbete? Här beror det på vem du frågar och i vilken kontext. I miljöer där det förekommer mycket samarbete och gemensamma projekt fungerar det. Men om du inte har en situation där det förekommer mycket ensamarbete och än mer arbete som kräver koncentration så är situationen en annan. Detta gäller ofta forskning och undervisningsplanering/förberedelse och så vidare. Vad händer i en sådan situation?

Vi kan välja att bruka subjektiva anekdotiska data eller vara mer objektiva. Jag väljer det empiriska och objektiva. En studie vid Harvard har studerat vad som sker vid en övergång till öppet landskap: The impact of the ‘open’ workplace on human collaboration.

De fann att samarbetet inte ökade utan minskade!

  • 73% kortare tid för ansikte till ansikte interaktion
  • 67% mer tid på email
  • 75% mer tid på messenger-liknande tjänster

I stället för att gå till medarbetare (som nu inte har ett eget kontor) och fråga direkt, skickas email. Mötet i ett öppet landskap blir inte privat man stör påverkar andra. Frågan är om ett separat mötesrum (som måste bokas?) hjälper situationen, det blir fortfarande ett «offentligt» möte. Deltagarna kan få en känsla att vara uthängda om det är chefen eller kritik som avhandlas.

Ett öppet landskap gör att vi får en situation där samarbetet minskar och interaktionen sker via e-mail, så steget till att arbeta hemma blir kortare och något som troligen sker. Men då minskar behovet av ett öppet landskap, vilket kanske är måle. Vad om det enda giltiga argumentet som finns är att minska hyreskostnaderna, och om behovet för kontor försvinner blir det ännu billigare, men vad kostar det i effektivitet?

Man sparar kanske några ören men förlorar tusentals kronor, men man uppfyller en norm. När vi ändå håller på varför kan man inte effektivisera mer? Jag sitter på ett kontor där takhöjden är ca. 3.70m, om man sätter in ett mellangolv med 10 cm tjocklek får man två rum med en takhöjd på 1.80m och medellängden är under 1.80m så då kan man dubbla arealen utan att betala mer i hyra…

Men man sitter vid sitt skrivbord, så samma princip som för en våningssäng bör gå att applicera med skrivbord..