Kategori: Föreläsningar

Kategorier
Föreläsningar Lärande Undervisning

Teaching into a void – Zoom undervisning

I motsats som många tror så är inte en föreläsning en en-vägskommunikation. Eller rättare sagt i de flesta fall. De föreläsare som står vända mot tavlan hela tiden eller läser direkt ur sin anteckningar utan att se upp är det inte många kvar av. Som föreläsare har du alltid möjlighet att läsa av dina åhörare genom deras ansiktsuttryck eller kroppsspråk, även ljudnivån från åhörarna spelar roll. Man kan se om man behöver justera presentationen, minska tempot, repetera någon och så vidare.

Men med övergången till digital undervising (Emergency Remote Teaching ERT) på grund av pandemin ändrades detta fullständigt. De «föreläsningar» som nu skulle göras digitalt erbjuder inte detta form av kommunikation på ett enkelt sätt. Om man har inställningen att en föreläsning endast är en «överföring» av kunskap och därför en-vägs kommunikation så uppfattas inte detta som ett problem. Men låt oss titta på vilka tänkbara effekter detta kan få.

Zoom-föreläsning

Vi tänker oss den enklaste formen av föreläsning, med en presentation på Zoom, där föreläsaren kan skriva i presentationen. Så långt är skillnaden inte så stor från en normal föreläsning. Men föreläsaren kan inte se (eller höra) studenterna. Föreläsaren har då ingen möjlighet att läsa av sina åhörare och kan då inte anpassa sig på samma sätt som under en föreläsning i sal. Studenterna kan ha på kamerorna så att föreläsaren med rätt hjälpmedel kan se en mosaik av ansikten och ev. läsa kommentarer i chatten. Men ofta så är det svarta block som möter föreläsaren i stället för ansikten, då studenter förståeligt nog inte vill visas. Men man måste då tänka på att även det kan påverka föreläsaren negativt. Har du bara en massa svarta fyrkanter kommer detta naturligtvis minska motivationen.

Att detta inte påverkar föreläsarens insats borde vara klar och det kräver extremt mycket att kunna hålla motivationen uppe i tillägg till att det är mentalt utmattande att genomföra sådana sessioner. Jag har själv gjort det flera gånger (pre-corona) och det är som att springa ett maraton mentalt.
Men nu påverkar detta även studenterna som inte kommer få den undervisning de borde, ämnesmässigt kanske innehållet är lika men en föreläsare som inte är på «topp» påverkar även studenternas lärande negativt.

Hybrid-föreläsning

En lösning skulle kunna vara så kallade hybrid föreläsningar där man sätter upp en kamera som filmar en föreläsning med några deltagare fysiskt närvarande. Men även detta bjuder på problem. Det är ännu mindre sannolikt att de som sitter hemma kan ställa frågor, detta under förutsättning att föreläaseren inte har en medhjälpare som kontrollerar chat och styr kameran. Men här kommer föreläsarens fokus helt ligga på de som är i salen och detta skapar ett «socialt utanförskap» för de som är med via dator.

Är föreläsningar nödvändiga?

Den fråga man kanske borde ställa sig först är om föreläsningar i den form som ges i salar verkligen är nödvändiga att genomföra digitalt? Vi har sett på några negativa aspekter ovan och det finns flera. Men det löser inget. Här kan man ta lärdom av de metoder som utvecklats inom «Digital Education» och distansundervisning som funnits i flera årtionden.

Här finns det möjligheter att bryta med det som är gällande praxis och istället se möjligheter förutsättningslöst. En lösning är att inte ha «vanliga» föreläsningar utan diskussioner baserade på «flipped classroom» principen, man spelar eventuellt in en video i förväg där man går igenom teori eller visar något. «Föreläsningen» på zoom skall då istället ta upp frågor och aspekter av innehållet i videon. Här är det viktigt att få studenterna att förstå varför man gör så. Frågor är alltid svåra att få från studenter, men här kan man ha en icke-räknade quiz som skall besvaras innan föreläsningen. (man bör dock ge poäng för att man gör den men inte resultatet), svaren i quizen kan då bilda grund för diskussionen och eventuella fördjupningar och förtydliganden. Här kan man då få mer aktiva studenter och i tillägg en substitution till det «sociala trycket» att gå på föreläsning och därmed en rutin i vardagen som är så viktig under tider av kris.

Detta innebär dock mer arbete för föreläsaren, men till skillnad från de andra inspelningarna kan materialet användas på nytt och även bidra till att reformera undervisningen när pandemin är över.

Även om detta låter enkelt är detta en ändring i paradigmet och som sådan mycket svår att få till…

Kategorier
Föreläsningar Lärande Undervisning Video

Hur att se inspelade föreläsningar.

I samband med COVID-19 pandemin ställdes skolor och universitet inför faktum att normal undervisning inte kunde genomföras på grund av hälsomässiga orsaker. Detta gjorde att nästan över en natt måste alla kurser ges «online» eller digitalt. Detta gjordes av ren nödvändighet och det fanns inte tid till eftertanke. Detta är något jag skrev om i ett tidigare inlägg (https://www.ntnu.no/blogger/fysikkforfakirer/wp-admin/post.php?post=146).

Men frågan är hur detta påverkat brukarna (elever och studenter)?

Man måste komma ihåg att flytta undervisningen «online» kan öka flexibiliteten hos undervisning och lärande både med avseende på plats och tidpunkt. Men detta kräver dock att man planerar och lägger upp material som verkligen gynnar lärande. Detta gör att materialet måste vara anpassat till den digitala studiemiljön. I många fall måste denna byggas upp och i tillägg måste brukarna kunna anpassa sig till denna.

Baserat på erfarenheter och forskning handlar mycket om att skapa en läringsgemenskap och ger stöd inte bara genom instruktioner utan genom ett medägarskap och socialt stöd. I en digital miljö är det lätt att bli ensam och då utan det nätverk/stöd som finns för ordinär campus undervisning, socialt, både formellt och informelt.

Föreläsningar

Låt oss titta på en föreläsning i ett auditorium. På ytan kan det se ut som en envägskommunikation, en föreläsare som pratar vid tavlan och följer ett manus. Men ser vi närmare så pågår en kommunikation ständigt mellan åhörarna och föreläsaren. Åhörarnas kroppsspråk och minspel avslöjar mycket som en erfaren föreläsare känner av och anpassar sig till. Vi har en icke-verbal kommunikation som också påverkas av ljudnivån av åhörarnas inbördes kommunikation. Men även här har vi en aktiv kommunikation där frågor och svar utväxlas mellan åhörarna. Så motsatt vad en del tror så är det en omfattande kommunikation som föregår inom föreläsningens studiemiljö.

Anteckningar tas, för förhoppningsvis inte verbatim, utan bearbetas av den enskild åhöraren.

Om vi nu tittar på en inspelad föreläsning dvs när man satt en kamera i auditoriet under en vanlig föreläsning, vad kan vi se är annorlunda för tittaren av inspelningen?

För det första, tittaren har ingen kontakt med föreläsaren och deltar heller inte i den icke-verbala kommunikationen som sker i auditoriet. Detta kan vara frustrerande och det på en undermedveten nivå. Referenser som föreläsaren har kan hamna utanför bild vilket gör att tittaren missar information.

Den andra skillnaden är att om tittaren är ensam har hen ingen att fråga och diskutera med. Det är möjligt att pausa eller spola tillbaka men det är fortfarande tittaren som skall förstå utan att få en annan synvinkel eller förklaring på frågeställningen.

För det tredje, det är lätt att när man tittar ensam att de anteckningar man gör blir sämre eller att man inte skriver något överhuvudtaget. Man lutar sig tillbaka och kan uppleva en «illusion of mastery». Det verkar så lätt att man inte anstränger sig. Man kan också frestas att spela av föreläsningen med högre hastighet. Redan vid 1.4x missar man ord och hjärnan måste jobba extra för att ta emot och sortera informationen, den kognitiva belastningen blir så stor att läringseffekten blir liten.

Så det är inte bara att lägga ut en föreläsningsvideo och hoppas på det bästa. Man bör visa brukarna att man missar information i en inspelad föreläsning och att den sociala studiemiljön med sina fördelar och krav saknas.

En sak som bör påpekas är att om möjligt skall man se en föreläsningsvideo i grupp så att man kan pausa och diskutera svåra partier i videon. Man skapar med detta en studiemiljö där man kan kommunicera med någon och hjälpa varandra. Bestämmer man att träffas skapas också ett socialt tryck att se videon utan prokrastinering, vilket också är positivt. Med tanke på att föreläsningar vid en bestämt tidpunkt också fungerar som en skapande av rutiner i tillägg till det sociala trycket att delta, så kan det att man träffas vid en bestämd tidpunkt ersätta detta tryck till viss del.

Man antar att det är nog med att lägga ut en video, men man bör också ge råd om hur man skall se på den för bästa effekt. Man tror kanske att det sätt man gör är det optimala men den som är lättast att lura är dig själv.

The first principle is that you must not fool yourself and you are the easiest person to fool. - Richard P. Feynman
Kategorier
Böcker Föreläsningar Historia Lärande Undervisning

Moderna läromedel?

Man får ofta höra att föreläsningar inte ändrats på 7-800 år. Ofta med referens till en illustration. Men hur sant är detta? Svaret är inte alls. Går vi till tiden före Guttenberg (före ca 1500) så fanns inte böcker i tryckt form. Dessa var handskrivna och mycket dyra. Det var helt enkelt inte tillgängliga. Detta ger då en förklaring till bilden av föreläsningar, det var en person som läste ur den/de böcker som fanns tillgängliga. Detta finns fortfarande kvar i den akademiska titeln «Reader» i UK.

Böcker och pamfletter var viktiga källor till kunskap under 16- och 17-talen och «föreläsningar» fick en annan form i de fall som de överhuvudtaget existerade. Diskussioner, demonstrationer och frågor hade sin grund i att antalet studenter (i många fall var lågt). En stor del av undervisningen skedde i det vi skulle kalla mentorgrupper.

Men när antalet studenter ökade ändrades undervisningen och vi fick «moderna föreläsningar» samtidigt med detta kom också bättre läroböcker. Föreläsningarn formades mer och mer efter innehållet i böckerna utan att det egentligen behövs, utan mer av «traditionen».

Men om vi tar ett steg tillbaka och tänker, så finns «allt» presenterat i boken och ofta på ett pedagogiskt bra sätt. Vad skall då en föreläsning handla om? Ett svar är att anpassa till den aktuella kontexten, boken (som troligen brukas i hela världen) är inte anpassad till detta. Det är viktigt att utöka och förtydliga innehållet i boken till kursen, inte tvärt om. Som det är nu så kan det se ut som om boken bestämmer innehållet. Men detta finns det idag sätt att komma undan.

Böcker kan idag vara dyra och speciellt om det är en bok som kanske bara brukas i en kurs och aldrig öppnas igen. Men det finns idag web-böcker som håller minst lika bra kvalitet som tryckta böcker. I vissa fall bättre på grund av länkar och snabbar uppdatering. Openstax.org är en sådan site, där böcker i ett antal fält finns och som brukas av upptill 50% av studenter i USA. Men detta är bara en aspekt.

Web-baserade böcker möjliggör också att man kan lägga till egna notater, quiz, länkar och multimedia material direkt i boken. Detta kräver dock en unik web-adress. Men detta är möjligt. Med andra ord vi kan anpassa både föreläsningar och läroboken till en kurs i stället för att använda boken som mall.

Nu i vår använder jag en web-bok som kurslitteratur i en kurs och hoppas att inom en snar framtid kunna prova att ha en web-bok med tilläggsmaterial i en kurs. Är du som föreläsare intresserad att prova eller en student som vill ha detta, hör av dig så kan jag presentera ideen i detalj.