Målet med en utbildning handlar om att skaffa sig kunskaper och färdigheter som skall (förhoppningsvis) ge ett jobb efter examen. Detta gör att det finns ett antal mål som utbildningen skall uppnå. I många fall är dessa mål tydliga och i andra fall inte fullt så synliga. I tillägg till dessa övergripande mål finns mål för varje enskild kurs, ibland överlappande med utbildningens mål. Detta gör att kurserna kan sättas in i ett större sammanhang. Men hur är det med de kunskaper och färdigheter som man skaffar sig under utbildningen. Ofta (men inte alltid) handlar det första året (åren) om att skaffa sig grunden som man bygger vidare på. De skall fungera som grundfundamentet till kunskapshuset. Men hur djupt sitter egentligen dessa grundläggande kunskaper?
Vi vet att en djupinlärning ger ett ökat långsiktigt lärande. Så logiskt borde vi se till att studenterna under det första året får en djupinlärning. Men ger vi studenterna den?
Övergången till universitet kommer att vara ett stort steg för en majoritet, för många det första steget att klara sig själv och utan det stöd man vant sig till. Den (semi-)formativa värderingen har nu ersatts av en värdering som baseras på i många fall ett examenstillfälle. Något som jag skrivit om tidigare ex: https://www.ntnu.no/blogger/fysikkforfakirer/2018/10/05/paniklasning/ Detta har ett antal mindre lyckade konsekvenser, bland annat ökad stress. Men vi kan även få en ineffektiv studieteknik/studiemetod genom panikläsning och prokrastinering. Det finns en överhängande risk att vi omedvetet tvingar studenterna till en ineffektiv inriktning. Lägger vi till betygsjakt finns det en stor risk att man läser till examen och inte för att lära sig.
Hur kan man lösa detta dilemma? Tar man konsekvenserna av att det första året skall ge en god och djup grund, kan man överväga att ta bort graderingen och ersätta med Godkänd/Icke godkänd och en formativ värdering. Detta sätter dels större fokus på senare kurser som i mångt och mycket är mer arbets-relevanta och dels på ett fokus på grundläggande kunskaper och färdigheter som ger en bättre grund för kommande kurser.
Med en dikotom betygsättning, kan man sätta upp tydligare arbetskrav och kontinuerlig examination. Man ges möjligheten att anpassa undervisning och examination till olika grupper baserat på nivå och intresse. Genom att minimera panikläsning och extrem tidspress kan bättre studiemetoder och studiemiljö skapas. För duktiga studenter finns möjlighet till fördjupning och för svagare möjlighet att få hjälp att klara kraven.
Resultatet kan bli:
- Bättre studieteknik
- Mindre stress
- Färre avhopp
- Djupinlärning
- Bättre resultat på högre kurser
- Bättre förberedda studenter
Men detta är bara en undervisares drömmar…